www.expressen.se Publicerad 15 sep 2014
I FANTASINS UNDERJORD
Jens Liljestrand om dagdrömmen som dockteater.
Beatrix Potter växte upp i överklassen i det viktorianska England under slutet av 1800-talet. Uppfostrad av guvernanter förbjöds hon att leka eller smutsa ner sig. I stället ägnade hon sig åt ett inre fantasiliv, befolkat av djursagor som hon själv tecknade, bland annat "Sagan om Pelle Kanin." Ett fascinerande livsöde som sedan låg till grund för långfilmen "Miss Potter" (2006) med Renée Zellweger i titelrollen.
Livsödet och konstnärskapet ligger till grund för föreställningen "Beatrix värld", med manus och regi av Sven Wagelin Challis, den ena halvan av Dockteatern Tittuts konstnärliga ledning. En inspirerad och lekfull historia, som med sina 40 minuter är precis lagom för en publik i förskoleåldern.
Maria Selander och Lisette Merenciana lyckas bra med sina tolkningar av Beatrix Potter som vuxen respektive barn. Särskilt Merencianas ensamma mim- och dansnummer som flickan som inte kan sitta stilla på stolen lockar till skratt och igenkänning.
Som vid tidigare föreställningar imponeras jag av kvaliteten och omsorgen i Tittuts dockor, scenografi och kostym, som vanligt utförda av Annika Arnell. Grodan Jerry som hoppar fram i karmosinröd kavaj och orangegulrandiga långkalsonger. De två ostyriga mössen Mus och Bus. Jättefisken som slingrar sig fram genom ett moln av såpbubblor och får publiken att skrika av skräckblandad förtjusning.
Och som tidigare slår det mig hur teaterlokalen på Lundagatan liksom inbjuder till suggestion, med en trappa ner i underjorden och det vackert inredda förmaket där berättelsen tar sin början. En lucka i tid och rum, en dagdröm för barn och vuxna.
Av Jens Liljestrand
jens.liljestrand@expressen.se
Livsödet och konstnärskapet ligger till grund för föreställningen "Beatrix värld", med manus och regi av Sven Wagelin Challis, den ena halvan av Dockteatern Tittuts konstnärliga ledning. En inspirerad och lekfull historia, som med sina 40 minuter är precis lagom för en publik i förskoleåldern.
Maria Selander och Lisette Merenciana lyckas bra med sina tolkningar av Beatrix Potter som vuxen respektive barn. Särskilt Merencianas ensamma mim- och dansnummer som flickan som inte kan sitta stilla på stolen lockar till skratt och igenkänning.
Som vid tidigare föreställningar imponeras jag av kvaliteten och omsorgen i Tittuts dockor, scenografi och kostym, som vanligt utförda av Annika Arnell. Grodan Jerry som hoppar fram i karmosinröd kavaj och orangegulrandiga långkalsonger. De två ostyriga mössen Mus och Bus. Jättefisken som slingrar sig fram genom ett moln av såpbubblor och får publiken att skrika av skräckblandad förtjusning.
Och som tidigare slår det mig hur teaterlokalen på Lundagatan liksom inbjuder till suggestion, med en trappa ner i underjorden och det vackert inredda förmaket där berättelsen tar sin början. En lucka i tid och rum, en dagdröm för barn och vuxna.
Av Jens Liljestrand
jens.liljestrand@expressen.se